Sveriges (och världens?) enda skönhetsopererade torsk..?



Naturum i Ronneby har en utställning om torskfisket i Blekinge. Till den gjorde jag den här torsken, som s.a.s. utgör centralpunkt i utställningen. Om den kan man berätta en liten skojig historia...

De ville alltså ha en stor torsk, helst sådär en 15 - 16 kilo minst. Vet man då hur det står till med torsken i Östersjön så fattar man att en sån inte är nåt man skaffar fram sådär hux flux direkt. Bråttom var det också, och det gjorde ju inte saken lättare. Men man får ju göra vad man kan. Ringde runt till ett antal fiskgrossister och fiskare och lade ut krokar både här och där. Förhoppningarna var inte stora...

Efter sådär en vecka ringde telefonen, en fiskhandlare i Nogersund hade en 13-kilosfisk. Jag blev naturligtvis eld och lågor, tackade översvallande redan i telefon och slängde mig i bilen direkt. Det här var ju en osannolik tur...
Väl framme i Nogersund fattade jag att min tur kanske inte var fullt så stor som jag hade trott. Fisken bestod i stort sett helt och hållet av ett gigantiskt torskhuvud. Det magra bihang till huvudet, som återstod efter leken, påminde mer om ett snöre än om den feta, välfödda fiskkropp som mina uppdragsgivare hade i tankarna...

Nå, jag kunde ju knappast räkna med att få tag i en fisk till inom rimlig tid, och risken att den i så fall också skulle se likadan ut var ganska överhängande så här i slutet av april. Så jag höll god min, lade åbäket i bakluckan och körde hemåt. På vägen hem gick de små grå på högvarv...

Det är inte ovanligt att fiskar man får till avgjutning är tomma och insjunkna i buken. En sån fisk vill ingen ha på sin vägg, så då fyller man vanligtvis upp tarmpaketet så att det ser ut som om fisken nyss har ätit. Men här var det förstås mer än tarmpaketet som behövde fyllas - hela buken var som en tom sladdrig ballong.

En liten operation via gälbågsmembranet under gällocket avlägsnade inälvorna utan synliga spår. Därefter fylldes buken med - sand. Så långt inga problem, det enda bekymret var möjligen vikten. Sand är ju inte lätt, och hela paketet närmade sig raskt 25 kilo eller så. Med formmassa och gipskappa på började jag ana att jag kanske skulle ha ägnat mig mer åt styrketräning för att klara att vända det hela när andra sidan skulle gjutas.

Men det var inget stort problem, hjälp kunde säkert inkallas. Det var värre med ryggen. Allt eftersom fisken såg mer och mer välfödd ut över buken, framgick det allt tydligare hur tunn och utmagrad ryggsidan på den var. Här krävdes drastiska åtgärder, men vilka? Sand i buken är logiskt och lätt, den är ju en påse som gjord för detta. Men hur ger man fisken mer muskelmassa? Lösningen kom som så ofta från oväntat håll ...

Nip/tuck och andra såna där plastikkirurgsåpor tillhör inte mina favoritprogram, men det händer ju att man passerar dem när man zappar runt med fjärrkontrollen. Och därifrån kom alltså idén. Silikon...

Sagt och gjort. Ner till Karlssons varuhus, där några tuber byggsilikon inhandlades, avsevärt billigare än det som används i Nip/tuck. Så hem igen och fram med skalpellen. Längs ryggraden på varje sida gjorde jag ett antal små snitt, lagom stora för att få in silikonsprutans spets. Innanför skar jag upp större fickor, så långa att de gick ihop till en enda kanal på var sida om ryggraden på fisken. Så in med silikonsprutan och pumpa. Motståndet var högt, jag demolerade en sån där tubpistol på kuppen, men den var dålig innan och till slut hade jag pressat in och fördelat ett par tuber silikon längs med fiskens sidor. Det blev en del knådning också. Och litet puts vid hålen när det hela var gjutet, men det var ganska marginellt.

Så här blev den alltså, 120 centimeter lång, den ser gott och väl ut för 17-18, kanske 20 kilo nu, Sveriges enda - såvitt jag vet - torsk med silikonimplantat! :-)