Klart och städat!

Nu är det gjort. I morse körde jag hem den märkligaste form som jag hittills tillverkat i min karriär som fiskgjutare. Tre och en halv meter lång, en knapp decimeter bred. Påminner lite om en myyyyycket lång och smal kanot...

Här kommer lite bilder från slutstegen av tillverkningen av denna form.

Själva fisken är bortplockad. Eftersom den inte ska vara med i formen blev det till att försiktigt lyfta bort den, utan att rubba själva lerfenan.

Sen vallning. På den tiden jag byggde spön brukade jag skämta om att spöbyggarens viktigaste verktyg var en rulle maskeringstejp. Den kunde man använda till allt - skydda känsliga delar, fylla upp under rullfästen, hålla saker på plats, bygga provisoriska vaggor och spännanordningar...

Numera kan jag lugnt säga samma sak om - en hög mjölkkartonger. Ska man blanda plast - i en mjölkkartong. Ska man tvätta en pensel - en mjölkkartong. Hålla lite plast på plats när man reparerar en fena - en mjölkkartong. Och naturligtvis - ska man bygga en vall runt en gjutning så silikonet inte flyter över hela stället - en mjölkkartong! Eller - snarare en hel hög som man skär i remsor. Det bästa av allt är att de är perfekta att tända i pannan med när har gjort sitt...

Silikonet är på och härdar.

Vallen borta. Nu börjar "the really icky job"... Tillverkning av kappa...

... efter vilket lokalen ser ut så här. Polyesterplast och glasfiber är, tro mej, riktigt kladdiga saker. Om plastjobbet är lite större så flyter det efter ett tag plast lite överallt. För att inte tala om alla glasfibrer som fastnar i precis allt. På händerna, t.ex. när dessa börjar bli insmorda med plast... plasthandskar rekommenderas å det varmaste.

Den här bilden hoppas jag innerligt att Per-Åke aldrig får se, för då får jag nog aldrig låna keramikrummet igen. För att inte tala om ifall han fått känna hur det luktade där just då...

Inte stor risk, dock, jag tror inte han ägnar så mycket tid till att läsa bloggar....

Plasten har härdat och på undersidan ser det ut så här. Nu är det bara sådär 25-30 kilo halvtorr lera som ska bändas ut ur formen. Som i sig är full av vassa utstickande plast-och glasfiberstickor. Det blev en del blodvite innan det var klart..

Resultatet. Lite lera sitter kvar men det gör att man ser mönstret tydligare i bilden. Ska naturligtvis bort innan fenan ska gjutas...

Ytterligare en bild som jag inte tror är lämpad för Per-Åkes ögon . Lera, plast, silikon, glasfiber överallt. Gaaah...

Men efter lite svett såg det ut så här. Och den bilden skulle jag nog våga visa honom. Nu tar jag ledigt från sillkungen några dar. Tycker jag gjort mig förtjänt av det...